Fredagen 10.12.10 gifte sig min kära syster sig med sin Magnus.
De hade i hemlighet planerat detta i ett halvår, utan att säga något till någon. Ingen skulle få veta! Endast min syster Ann-Marie, Magnus och deras barn. De hade sagt till nära och kära att de skulle ut och äta på restaurang för att fira 6 års dagen tillsammans med familjen. Men min syster känner mig väldigt väl, och förstod att jag skulle bli lite ledsen i ögat om inte jag fick vara med under vigseln. Så de beslöt sig för att berätta för mig, och fråga om jag vill vara "vittne". Det skulle bli en liten ceremoni på Jernberghska, som är en underbar liten restaurang/krog/cafe vid Redermachersmedjorna där de för några år tidigare också hade förlovat sig. Jag blev tillfrågad ca en vecka innan, och kände lite att föräldrarna till brudparet också skulle bli lite "besvikna" om de inte fick vara med. Men de hade ju bestämt att endast deras egna lilla familj skulle närvara, och jag kände väl att det inte är min ensak. Men trots det så tog jag ett litet prat med min syster om det, men det verkade som om de hade bestämt sig för hur de ville ha det. Dagarna gick och jag hade inte så mycket tid på mig att hitta bröllopspresent. Men flera turer ut i cybervärlden så lyckades jag hitta en perfekt gåva :) Som även hann komma i tid!
Det började närma sig dagen D. Och dagen innan får jag ett samtal fr min syster som har ångrat sig och säger att självklart ska vi bjuda våra föräldrar! Åh, en sten lossnade fr mitt hjärta kan jag säga :) Vi är lite känsliga i vår familj, och jag vet att detta betyder så otroligt mycket för dem...
Ann-Marie ringer päronen på torsdagen och säger att de ska ta på sig lite fina kläder på fredag, för då ska de få en liten överraskning. De vill tacka dem för all hjälp de fått med barnvakt m m. Åh,vad trevligt tänkte de!
Min bror hämtar alla föräldrar och jag åker med det blivande brudparet med familj.
Min syster, Magnus och deras barn uppklädda från topp till tå. Ann-Marie har varit till frisören för att få håret uppsatt, varit på sminkning, fixat naglarna, ordnat en underbar brudbukett. De har tänkt på ALLT! Alla är så vackra... Vi anländer först till platsen. Kort därefter kommer föräldrarna. De ser lite frågande ut. Men tänker inte mer på det, tills min syster utbrister i all hast. -Ja, nu ska vi gifta oss! Hahaha de minerna alltså :) -Va?! Vad menar hon Maarit, säger Magnus mamma. -Jo, hon menar precis det hon säger... :-Men vaddå, när...NU?! Hör man lite här och där. Och sen börjar ett enda tår-kalas... Inte TÅRT utan TÅR ;) Alla ser nästan olyckliga ut, men det är ju förstås bara glädjetårar... En vigselförrättare finns på plats som pratar en hel del om kärlek och annat härligt. Som min syster BTW inte kommer ihåg ett ord av :)hihihi Det bli en ganska kort (lagom) vigsel akt. Men en mycket minnesvärd sådan.
Jag har ett uppdrag, eller flera under kvällen, bl a chaufför. Men mitt största CIA-uppdrag är under en viss tidspress. Jag har bestämt mig för att jag ska överraska A-M och Magnus när de anländer till bröllopssviten i Sundbyholm. Så jag tar bilen och rattar iväg till 100 olika ställen för att fixa blommor, choklad,present, knäckebröd m m... Gasar ut till Sundbyholm där jag möter en vänlig liten receptionist. Jag berättar att jag vill in i deras stuga och fixa till en liten surprise... Men svaret blir:-Tyvärr,vår policy är att inte tala om vilka gäster som bor på vårt hotell... OK!!! Tänker jag, och rabblar upp de fulaste svordomarna i mitt huvud, på FINSKA. Men ler och säger att jag hämtar sakerna så kan hon fixa det åt mig. Vi pratar en stund, och jag förklarar hur jag vill ha det m m. Är snart på väg därifrån, men hon hinner stoppa mig och säger att det skulle kännas fel om JAG inte fick göra det här för dem. Världens gladaste Maarit skuttar ut bland träden med den hemliga boxen. Det viktigaste först: Knäckebrödet i sängen. Nån som vet varför man gör så förresten? Jag vet då inte, men det är väl någons slags tradition. Sen lägger jag upp min egen designade bukett (var bara tvungen och nämna det), lite choklad, ett litet brev till min underbara syster och en bröllopstavla (bild kommer senare). Jag är så nöjd!!! Förutom att min Iphone precis har dött och jag har tok-bråttom! Jag ska ju skjutsa hem barnen och sedan skjutsa ut brudparet till sin svit. Men allt går som smort. I bilen frågar Magnus om jag vill kika på deras "rum". -Eeeh, nej tack det behövs inte, säger jag. Been there,done that liksom :) Släpper av dem, och hinner inte långt med bilen förrän min mobil (eller min mans, som jag var tvungen att låna) ringer. Min syster stor-gråter i luren. Hon är så ledsen, rörd, tagen, glad...Hon har precis läst mitt brev till henne. Jag gråter, vet inte om det hjälper att jag slår på vindrutetorkarna för att få bättres sikt. Men hon är så tacksam för allt. Och det värmer lillasysterns hjärta...
Åker hem, ser på Idol-finalen. Och somnar lyckligt i sängen (med dåliga madrasser)...
Nästa dag får jag ett sms när jag jobbar, där min syster tackar för allt och delar med sig av informationen om att hon fortfarande har knäckebrödssmulor mellan skinkorna... Hahaha!
Det blev ett lyckat bröllop!
Vid datorn/
Maarit
